Till en ängel

 

Vi vill ha dig här så innerligt gärna,
Men du blev till en evigt lysande stjärna.

Du lilla barn till världen kom,
alldeles för snabbt du vände om.

Med oss är du ändå för alltid,
känner dig tätt bredvid.

Du har en speciell plats i vårt hjärta,
som nu är fyllt med sorg och smärta.

Du lilla barn var du än är,
kommer vi alltid hålla dig älskad och kär.

Du är en liten stjärna så lysande klar,
så sagolikt vacker och helt underbar.

En vilodag till

Hade packat allt färdigt igår kväll för dagens arbetspass. Kläderna låg på hög, redo att hoppa i. Frukost & lunch ställde jag bredvid handväskan för att spara tid. Hade heller inga dagistider att passa så ställde väckningen så långt fram som möjligt. Allt för att få sova lite längre.

Tretiden vaknade jag med ett ryck. Pulsen slog nästan 200 & jag mådde pyton. Hastigt upp ur sängen efter medicin & vatten. Då hjärtat nästan skuttar ut ur bröstet på en är viloläge helt uteslutet. Åskan & mullrandet lade sig sakta men efter ett maratonlopp är det svårt att varva ner & få tag i sömnen igen. Slumrade till på morgonkvisten, vaknade till summern på telefon men med en skrällande huvudvärk. Ett samtal & en värktablett senare kröp jag ner tillbaka under täcket för att vakna upp fem timmar senare.

Nytt försök imorgon. Har tagit det lugnt hela dagen. Tog en promenad i solskenet med Freja i tron att frisk luft gör gott. Har plöjt igenom kläder som ska till loppiset & försett dem med förmånliga virtuella prislappar (dem i pappersformat får jag imorgon). Vet att choklad botar allt, så har tryckt ner minst ett halvt kilo.

Under promenaden idag kunde jag konstatera att en önskan gått i uppfyllelse under det gångna året. Bad om ett snöfattigt slut på året & så gick det. Trodde däremot inte att åkern skulle ligga som en grön matta i slutet på december. Undrar om det alls tänker bli någon snö i vinter.

Julen 2013

Så var min semester slut. Bakom mig lägger jag tre sköna veckor med en vecka rehabilitering, några dagar Kuopio, en del julshopping, julstädning, julbak & julförberedelser. Någonstans emellan allt det där har jag försökt klämma in lite motion för att inte riktigt fläska till mig. Utan resultat dock.

Det är inte lätt det här med julfirandet. Man borde vara här & där. Känner däremot att vi fått lite ordning på traditionerna. I år var allt färdigspikat i kalendern redan veckor i förväg. Ett besök som jag saknade i år var förstås Houtskär.

Vi sparkade igång julfirandet hos min pappa med glögg & pepparkakor redan på söndag för en vecka tillbaka. Då hade tomten irrat sig dit & lämnat några klappar. Avslutade den kvällen med de vackraste julsångerna i Pargas kyrka. Slog mig under konserten att jag inte hade kunnat sjunga alla sånger om det inte hade varit för Dagny. Under julvistelsen ifjol tog jag henne under armen & gjorde de vackraste julsångerna i Houtskär kyrka.

Julafton firade vi i år här hemma i Strandby med lånetomte uppe från byn. Min mamma, bror med familj samt systerdotter Terese & boyfriend Kevin fick njuta av min nybakta skärgårdslimpa utöver all annan julmat som fanns. Tror vårt hem inte har varit så här städat någonsin. Eventuellt när vi flyttade in. Är ingen "ställa i ordning för gäst & fest" person. Hoppas & tror att alla hade det bra & barnen var förstås överlyckliga över paketen som tomten hämtade.

Min högsta önskan hade ju varit att få fira julen hos min mommo i Munkviken & jag fällde någon tår när hon meddelade att det inte blir så i år. Men snabbt fick jag dra näsduken ur fickan då hon berättade att vi skulle få vara samlade hos henne en annan dag. Idag.

Idag kom att bli precis som julafton. Nästan samma gäng, så gott som samma mat men med mindre ståhej kring julklappsutdelandet. Ni skulle ha sett Aarons min när han öppnade paketet med tre Super Mario-bilar. Min mommo hade ingen aning om att han ju är helt såld på den gröna Luigi-figuren utan hade köpt bilarna för att de var så fina. Jag fick kanel & socker av min syster men historien bakom dem får vänta till lite senare.

För att inte glömma ugglorna, de ljuvliga ugglorna.

Konst

Tomten hämtade vattenfärger, pensel & papper åt barnen. Sedan julafton har de bägge dagligen åstadkommit konstverk av olika klass. Måste bara publicera ett av Frejas, för tycker hon fick till det så bra, speciellt ögonfransarna.

Plats 79

Nu är hyllorna fyllda med trevligheter. De som känner att barnen inte fick tillräckligt med klappar kan styra bilen mot StKarins & Seesam-loppiset. Parkera barnen vid lekhörnan, vänd er om & hitta hyllplats 79. Just nu hittar ni mest leksaker, framför allt pussel men bara klädskåpen är länsade möblerar jag om försäljningshörnan för plagg. Välkomna!

P.S. Under tiden jag plockade upp sålde jag min första pryl :)

Loppis

Pantar på julfoton för att det ännu återstår julafton part 3 inkommande söndag. Då ska jag klick, klicka några bilder till & sen klämmer jag till med en bildserie om julen 2013.

Julen för ju alltid med sig en del nya grejer åt barnen & för att få plats med dem så måste man göra sig av med gammalt. Fick ögonen på Sesam-barnloppis januarierbjudande idag & slog till. Tog en tur dit, hörde mig för om bord & hade tur. Att få sälja prylar i tre veckor till priset av två & utan provision till Sesam, tycker jag att är ett bra erbjudande. När de dessutom meddelade att jag kan komma in med grejer med en gång, blev jag ännu gladare & ivrigare. Nu har jag gått igenom barnens leksaker, spel, pussel & kläder. Imorgon åker första grejerna till försäljning. Egna affärer kan man sen följa på nätet.

Spännande!

Sista semesterdagen idag. Eller jo, har helgen ledigt men sen borde jag hitta orken att återgå till vardagen & arbetet. Det dystra vädret de senaste dagarna har inte direkt fått en på bättre humör men tröstar mig med att vi går mot sommar & sol igen. Dessutom börjar vi ju året mjukt med åtta arbetsdagar på två veckor.

Mera helgdagar, tack!

Wow Watson

Det är länge sedan jag fått buzza men den här gången anmälde jag mitt intresse för att pröva Watson genom bloggning & då nappade det. I början på nästa år borde stickan samt lite instruktioner komma på posten & väntar med spänning på grunkan. Är väldigt nyfiken på om den faktiskt fungerar & får se hur användarvänlig den är jämfört med Maxivision. Kanske det blir byte av bolag.

Med betyget i hand

Sakta försvann snötäcket ju närmare vi kom Pargas igår. Bilfärden hem kändes lång trots tre stopp på vägen & undrar hur syrran orkat köra den här sträckan flera ggr under studietiden, ofta ensam. Tacka vet jag tåg trots att det säkert oxå känns tråkigt efter en tid.

Dagen har blåst förbi med fart idag. Fixade de sista klapparna, passade på att köpa en del av julmaten & fortsatte med julstädandet tills klockan slog kalasdax. Hastigt var alla uppklädda & redo att fira nyblivna 40-åriga nödcentralsoperatören. Sent blev det idag oxå.

Är glad över att vi fick chansen att närvara igår. En tågresa piffar alltid upp en annars trist vardag. Tror oxå det var viktigt för syrran att någon närvarade, hade kanske annars varit tråkigt att rikta sitt tack gentemot de anhöriga ifall ingen var på plats. Vet att flera från hennes kurs inte hade någon där. Enligt Freja var tillställningen tråkig & alltför långdragen men jag tyckte alla tal var väldigt bra, musiken pampig & programmet av passlig längd. Tårtan som vi fick till kaffet/saften fick däremot tummen ner.

I nästa år väntar redan en plats på nödcentralen i Åbo, från syrrans kurs har tre stycken fått jobb. Så nästa gång jag ringer 112 är sannolikheten lite större att få service på svenska.

Tåg & flagghissning

Efter nästan sex timmar på tåg hittade vi fram till Kuopio. Smart drag av oss att boka familjekupe' var man fick vara i lugn & ro. Kunde även lyssna på lite musik utan att störa någon. Den lilla timmen från Pieksämäki till Kuopio efter byte av tåg kändes som ingenting.

I Kuopio möttes vi av ett lätt snötäcke & det är otroligt hur det vita får julkänslan att bubbla upp lite. Idag väller det dessutom ner en massa stora flingor.

Vi fick sova natten på Pelastusopistos kurshotell, som ligger i samma hus som brandstationen. Vilade med andra ord i trygga händer i natt med räddningspersonal en vägg bakom. Eftersom vi vaknade i bra tid hann vi med frukost på Tulikukko tillsammans med många unga blivande brandmän. Intressant hur bra disciplin det är på den här skolan men det har jag redan tidigare förstått på basen av syrrans historier.

När vi skulle återvända till hotellet var porten stängd pga nalkande flagghissning, så det var bara att ställa sig i ledet & önska rektorn god morgon. Så kan det gå när man kommer iväg lite sent men egentligen var det ganska mysigt.

Nu gäller det att fixa sig i ordning & krypa in i festkläderna.

Skolskjuts

Eftersom jag nu har semester så ska Freja få öva sig lite på att åka ensam till förskolan. Vi hade ju haft möjlighet att använda oss av skoltaxi hela läsåret men pga mina arbetsturer så fick vi det inte pusslat.

Markus skjutsade henne till Koupo vägskäl i morse & jag mötte upp henne till fots på dagen när hon kom hem. Allt hade gått bra trots att ingen av hennes förskolekompisar åkte med. Freja kommer att åka taxi ännu imorgon & på onsdag, sen börjar hennes jullov iom resan till Kuopio. Bra att staden gick med på mitt förslag till några turer nu redan, på det här viset känns inte skolstarten så skrämmande i höst. Tror oxå att hon kommer att fixa morgnarna & ev eftermiddagar utan bekymmer. Hur länge hon blir ensam är ju helt fast i mina arbetstider.

När vi väl hittat hem, passade jag på att hänga upp dörrkransen jag hittade på Homeberry i Kankaanpää. Med ett rutigt band blev den lite juligare. Homeberry ska jag absolut besöka igen i vår. Rekommenderar inte bara Reimas fabriksbutik om man av någon orsak irrar sig till Kankaanpää utan även Homeberry inredningsaffär.

Mössan Aaron har på bilden nedan var nästan gratis i Reimas fabriksbutik då de hade nästan alla Lassie-produkter med minus 30 procent.

Sista natten

Sista kvällen börjar gå mot sitt slut. Vi har kommit ännu närmare varandra & avresan imorgon känns inte lätt. Det är hela fem månader tills vi ses igen vid vappen. Återvänder hemåt nu med ännu mera baggage än senast. Ångrar absolut inte att jag valde att genomföra det här, än mindre att jag valde en bunt sköterskor. Språket skrämde mig först men det gör det inte mera.

Hemma väntar två barn som saknat mig massor. Fick redan några bilder från Aarons julfest & väntar med spänning på att få se filmsnutten som finns sparad. Ska bli härligt att krama en gipsfri dotter igen.

Torsdag bestod mest av motion. Hela förmiddagen tillbringade vi i konditionssalen där vi tränade i takt till julmusik i heavy-stil. Testade lite på gymnastik med jumppaboll & funderar nu på att skaffa en sådan igen. Den förra gick sönder efter en sväng in i rosenbusken. Avslutade torsdagen med en välförtjänt timmes lång massage.

Efter vattengymnastiken i morse blev det avslappning. Sen fortsatte dagen med gruppdiskussion med vår psykolog & genomgång av uppgifterna inför period III. Har ett mål inför följande period (förutom mina sista kilon) & det är att försöka styrketräna lite. Hur jag ska genomföra det är ännu oklart.

Har hunnit med lite annat än träning & föreläsning idag. Julkorten behövde jag absolut få iväg, så fundera inte om det är stämplat i någon finsk by här uppe. Mitt planerade besök till Reimas fabriksbutik genomfördes & hittade ditt & datt. Hann kika in i någon inredningsaffär oxå på vägen genom stan. Vid sexsnåret traskade vi iväg till en lokal affär för modevisning, glögg, vin & ost. Eftersom tanten som ägde affären hade breda kunskaper i BH-försäljning, passade jag på att skaffa mig en ny sport-BH. Den ska upp till bevis under söndagens turnering i Salo.

Blev mäkta glad & rörd då jag på hemvägen droppade in på centret för att lyssna på julkonserten som pågick. Mitt under konserten stiger en liten Lucia fram. Kunde aldrig tro att det här, mitt i totalfinska Kankaanpää, firas Lucia.

Gäääsp. Bäst att slänga huvudet på dynan nu så att man orkar köra imorgon. Grannen drar redan stockar.

Storm

Det första jag gjorde i morse var att kontakta Markus & barnen. I nyheterna pratades det om kraftiga vindar, elavbrott & förstörelse så jag visste egentligen hur det låg till när han svarade. Att de satt fast i Strandby trodde jag inte. Fort tog de sig andra vägar bort men alarmerade ändå trädröjare på plats.

Freja missade precis festligheterna men tog inte så stor stress över det. Fint att de fick tillbringa dagen på dagis då man i StKarins fick stänga pga elavbrott. Under tiden passade Markus på att frosta av frysen & flytta innehållet från kylskåpet ut på terassen, precis som under julen 2011.

Barnen har inte återvänt hem ännu. Mat från frysen tillreddes hos min mamma till läcker middag. Härbärge för natten ordnades hos min pappa. Markus sitter för tillfället ute i Strandby i sällskap av någon katt & gerbil & försöker hålla huset varmt med hjälp av takkan. Bara jag hittat hem imorgon så ska vi nog försöka åtminstone en natt alla sova hemma.

Det har hotats om elavbrott i flera dagar men vi är förberedda med mycket ved för värme, pannlampor för ljus, gasgrill till tillredning av mat & sysselsättning som familjespel, pyssel & läsning. Det som stör oss mest är att vi inte får vatten.

Edit: Precis när jag publicerade den här texten fick jag meddelande av Markus att vi har ström. Otroligt men skönt. Duktigt jobbat av Fortum.

Lättare

Trodde inte mina ögon när vågen här visade minus 2 kg. Har inte aktivt bantat på flera månader pga min mentala hälsa så det känns bra att veta att fysiska sidan är på rätt köl. Tänker inte ta tag i de sista kilona förrän nästa år. Nu ska det först firas jul & då ska jag fylla magen med alla tänkbara godsaker som kommer emot.

Nu harmar det att jag inte tog någon före bild men det lockade ju inte precis då man mådde illa av blotta synen av sig själv. Så bjuder nu på dagens bild, taget i skenet av adventsljusstaken i vår kämppä. För första gången på säkert 15 år publicerar jag nu ett helkroppsfoto på mig själv.

Känns bra.

Redan onsdag

Tisdag rusade förbi i motionens tecken. Vi hade morgonjumppa, tog oss till fots till & från simhallen, var vi hann med 45 minuter vattenlöpning. Hann med en föreläsning angående människans anatomi (rygg & nacke) innan vi avslutade dagen med ett Kettlebell-pass. Var rätt så mör efter all fysisk aktivitet så tillbringade resten av kvällen i lägenheten tillsammans med rumskompisarna.

Lite senare väckning idag då vi märkte att programmet efter morgongymnastiken körde vidare först kl 9.45. Valde istället att börja dagen på tom mage & avnjuta frukost efteråt i lugn & ro. Mera föreläsningar & grupparbeten idag av bl.a. uro- & sexterapeut samt om depression. Vi har också kollat på en del av de videosnuttar som alla gjort på arbetsplatsen. Skoj att se hur mina kurskompisar har det på jobb. Sista programmet idag var tänjning + avslappning & det var mera än välkommet med tanke på Kettlebell-passet igår.

Kan inte förstå att vi har onsdag redan. Betyder att vi är halvvägs, redan om tre dagar ska jag hem. Saknar dem där hemma mera än förra gången & har förstått att iaf Freja saknar mig. Pojkarna vet jag inte riktigt med. För att inte saknaden ska bli allt för stor så försöker vi fylla den lediga tiden med fritidsprogram. Kom precis tillbaka från inredningsbutiken Homeberry & ännu återstår julkonserter, modevisning & massage.

Mail

Fick mail av mamma idag:

Hejsan!

Gipset borta, handen i gott skick, rörligheten bra, ej smärtor, litet skavat på insidan av armen, sårnader, skäl att smörjas ordentligt alla dagar. Lite rädd att använda den, har den hängande bredvid men hon borde göra det, tror det bara var ovant utan gips.

Jussi var av den åsikten att hon skulle vara försiktig i  en vecka, ingen idrott i någon form, ingen pulkabacke eller där hon kan skada den.Gav info i Knattebo.

h. mamma

Fint då man har anhöriga som ställer upp, att gipsborttagning & läkarbesök fixar sig trots att man är här borta. Härligt att gipset är borta & att armen fortfarande är funktionsduglig. Är nu en erfarenhet rikare & hoppas att vi slipper gipsade kroppsdelar för en tid framöver.

Roligt återseende

Kändes helt annorlunda att starta dag 1 den här gången än senast. Sorlet ökade fort kring frukostborden då diskussionerna kring höstens händelser tog fart. Vi fortsatte precis där vi slutade för ca 2 månader sedan. Det kändes tryggt.

Första dagen bestod av en föreläsning om matvanor. Lät lite skrämmande när hon pratade om "turvallista ruokaa" & förstod frågan som en kursdeltagarna ställde: Är ost som gift?  för så mycket skällde hon på vissa födoämnen. Som svar på frågan ovan gav hon att mjölkprodukter är okej som fettfria & i flytande form. Däremot är det okej att vrida i sig 9 skivor bröd per dag. Fortsatte efter lunch med en session med psykologen, var vi skulle fundera på arbete, vardag, familj, etc samt ev mål & dess hinder för ett bättre liv. Djupa tankar här som kanske passar en vilsen själ som jag. Efteråt rastades vi längs med skogsstig tillsammans med andra ASLAK-grupper.

En av kursdeltagarna överraskade oss i morse med att bjuda oss på plättkalas så när middagen var i magen stegade vi mot grillkåtan. Elden var redan tänd, så den bitande kylan kändes inte så farligt. Plättsmet, sylt & grädde hade hon fixat redan hemma. Muurikkaplättar kom att bli ett trevligt avslut på en fin dag. Mera sånt.

ASLAK period II

Skrothögen tog mig ända fram till Kankaanpää utan bekymmer på vägen. Ju längre norrut jag kom, desto vintrigare blev vyerna & för tillfället snöar det. Lägenheten är lite annorlunda än senast men på ett bra sätt. Här finns ett kök & en soffa som gör det lite hemtrevligare men endast en toalett (hade 2 st senaste gång). Tog reda på att det anländer en rumskompis ikväll, så första kvällen & natten blir lugn. Imorgon kl 9 sparkar vi igång period II!

Lämnade efter mig en liten pirat med hennes skeppskatt, en helvild Super Mario-fantast som gjorde allt för att få spela Nintendo & en sambo som jublade FEST när jag gick, så tror de kommer att klara sig.

Har beslutsångest just nu. Ska jag ta en promenad i ett vintrigt, kyligt Kankaanpää eller ska jag hoppa ner i en varm bassäng & simma några längder? Borde fixa julkorten oxå. Å andra sidan är filmen jag ser på rätt så bra. Mycket att tänka på.

Kalasat

Har kalasat i dagarna två.

Igår ställde vi till med släktkalas. Hann precis få Frejas nya skrivbord ihopskruvat innan gästerna kom med kläder, ärtpåsar, Lego Friends, prinsesstiara, etc åt födelsedagsbarnet. Cake popsen & coctailbitarna smakade bra & det kändes riktigt roligt med folk i huset, trots lite hektisk förmiddag.

Idag var det dags för barnkalas tillsammans med en förskolekompis. Festplatsen blev därför Dalaskog & hela förskolan var bjuden. Det var minsann livat då 12 stycken 6-åringar rusade omkring & skrek i högan sky, knappt de hade tid att sätta sig ner & äta. Otroligt fina gåvor Freja fick, Lego Friends & Monster High är väldigt hett just nu.

Men det är skönt att det är överstökat nu. Valet att fixa barnkalas tillsammans med en annan familj var helt rätt, speciellt då man saknar orken. Är väldigt tacksam över det. Roligt för bägge flickor att kunna bjuda alla förskolekompisar & inte behöva välja ut några enskilda.

Imorgon bär det av mot Kankaanpää, ett väldigt vintrigt sådant tror jag. Kommer att starta redan mitt åt dagen för att kunna köra medan det är ljust. Vem vet, hinner kanske med en simtur innan läggdags imorgon?

Känns jobbigare att lämna barnen den här gången. Har tillsammans med Freja prickat dagarna för avresa & hemkomst med en stjärna, främst för att barnen ska veta när jag kommer hem. Tisdag nästa vecka fick ett hjärta för att gipset ryker av då.

Lade in tre önskemål åt Markus: att se till att barnen inte går i samma kläder hela veckan, att han byker minst en maskin & att Freja ska skuras från topp till tå när gipset åkt av.

För sex år sedan

Blev vi föräldrar till ett litet skrynkligt knyte,

En dotter

Ett barn är ett mirakel väl värt att vänta på.
Det största och det bästa en mor och far kan få.
En dotter kan förtjusa från början med sin charm.
Och gärna blir hon buren av någon villig arm.
Men snart hon börjar tröttna på att bara vara rar.
Och livet har så mycket som lockar och som drar.
Den tiden går så fort från liten tjej till stor.
Dock är hon alltid älskad långt mera än hon tror.

Grattis på 6-års dagen, Freja!

Samtal

Ringde Kankaanpään kuntoutuskeskus idag för att meddela att jag kommer redan på söndag, precis som senaste period. Det är så mycket trevligare att börja rehabiliteringen utvilad än att starta iväg 5-tiden på måndagmorgon. Fick reda på att vi igen kommer att få häcka tillsammans i en radhuslägenhet strax intill huvudbyggnaden.

Senast satsade jag på fotvård. Den här gången har jag bokat 50 minuter lång massage!

Innan jag åker kommer jag att hinna med ytterligare en terapistund. Har två besök bakom, två tuffa samtal som verkligen lagt myror i skallen på mig. Dagarna efter & speciellt samma kväll känner man sig så urblåst att man inte riktigt vet hur man ska gå vidare men bara det värsta lagt sig, så märker man att man kommit en bit framåt igen.

Har lagt några "måsten" på is.
Bestämde att jag inte får stryka några plagg mera i år utan måste vika in kläderna i skåpen direkt från sträcket. Någon enstaka skjorta har jag varit tvungen att släta ut lite men allt annat har åkt raka vägen på hyllan.
Läkaren menade oxå att det skulle vara hälsosamt att glömma bantandet för en tid så har nu släppt löst på tyglarna rejält. Har skippat kaloriräknandet, tillåter mig godsaker ibland & försöker att inte ha dåligt samvete över att välja soffan framom promenaden eller springturen.

Julen är på kommande & med den julfrid samt alla godsaker som hör den till.

Sista biten

Fick meddelande på telefon idag, meddelande om Joel, om sista biten.

Saknar ord.

Om 10 dagar

I slutet på nästa vecka bär det av mot en andra period av rehabilitering. Hoppas på att väderleken fortsätter som hittills så att jag kan ta bilen upp. Skymtade lite flingor längre fram i väderprognosen men tycker de kan vänta med att trilla ner tills jag kommit hem.

Ser fortfarande fram emot att åka. Ska bli skönt med avbrott från vardagen samt att få en möjlighet att satsa på mig själv. Sist unnade jag mig själv fotvård, nu har jag funderat på ansiktsvård eller massage. Den här perioden finns det dessutom plats för ännu mera motion.

Men det är mycket jag missar under veckan jag är borta, många evenemang som jag gärna deltagit i. Kommer att gå förlorad om två julmiddagar: arbetsplatsen egna på Mattelmäki & stadens julfest. Önskar oxå att jag kunnat närvara vid min arbetskompis pensionskaffe, har redan fixat en sändebud för att överräcka en liten gåva med tillhörande text. Men det som jag sörjer mest är barnens julfester & det skär i hjärtat över att jag inte får vara på plats & höra barnen sjunga.

Efter sex dagar rehabilitering följer två veckor semester. Då ska jag vila & försöka ladda batterierna inför det kommande året som kommer att betyda mycket förändringar inte bara på min arbetsplats utan oxå för Markus. Vill tro att det här vändningen mot det bättre men vi har en lång & gropig väg dit ännu.

En liten miss

Min trötta skalle registrerade inte all information angående Frejas arm i förra veckan. Antebracium-fraktur betyder att man har fraktur i bägge ben, ulna & radius. Röntgenkontrollen idag visade att läkningen kommit igång & att ställningen är god, exakt. Gipsningstiden blev totalt 3 veckor, så om två veckor åker gipset av. Idag lades oxå nytt gips på eftersom Freja lyckats söndra det som sattes på för en vecka tillbaka. Är lite paff över att hon lyckades söndra bägge ben i armen men hon verkar smärtfri & glad trots allt, så ska väl då inte hänga läpp för det.